en vecka gången...
Det känns så bra att allt fungerar så bra som det faktiskt gör, inga större problem. Titthålen ser ut att läka som dom ska och nästa vecka ska agrafferna bort.
Känns bra att jag får göra det här på hemmaplan, har beställt tid på värdcentralen nästa onsdag.
Likadant så får jag ta proverna inför återbesöket på Ersta i oktober en vecka här hemma. Skönt att det går att lösa så.
Sista sprutan tog jag i går kväll, det känns oxå skönt att slippa, inte för att det har varit någon fara så att ge sig själv en spruta, men det har faktiskt blivit svårare ju fler dagar det har gått, kanske beroende på att sprutan lämnar ett litet ömt fint blåmärke efter varje gång. Detta har fått mig att beundra diabetiker ännu mer som ger sig själva sprutor flera gånger varje dag, kan inte alltid vara så enkelt, men det blir väl en vana det oxå även om det inte alltid är så roliga vanor man lär sig.
idag är det en vän sedan skolans tur att opereras, jag har tänkt på henne hela dagen och jag hoppas verkligen att det har gått lika bra för henne som det har gjort för mig.
Önskar dig all lycka till B!
Inte har jag kunnat ställa mig på vägen heller för att upptatera, det är dåligt batteri i vågen så den spelar flipperspel. När jag skulle väga mig i morse så visade den allt mellan 56 och 158 så jag undrar vilken siffra jag ska välja eller är det så att jag får ta vilken jag vill därimellan kanske?
Nej, jag tror nog att det är bäst att köpa ett nytt batteri och sedan uppdatera, eller......
Tur att man har vänner med resurser, nu kan jag uppdatera.
