AnChaLar

Tankarna ikväll kretsar som så många andra kvällar om händelsen för ett år sen, händelsen som förändrat så mycket, skadat o gjort ont o gör fortfarande ont fast på ett helt annat plan idag. 

Rädslan från att ha varit med om ett rån,  kommer nog alltid finnas kvar o göra sig påmind vid plötsliga händelser o situationer, men det är inte det som är värst nu...

Att bli tagen som larvig av personer,  för att man idag tänker på ett annat sätt, tycker vissa saker är psykiskt jobbiga o mår dåligt i vissa situationer....det sägs inte rakt ut, men snacket bakom ryggen o pikar o blickar märks så tydligt! 

Att andra sen tar ut sitt dåliga mående i soppan över bla mig, gör ont, när jag verkligen försökt stötta så gott jag orkade i min egen smärta.....

att nu få tills sig att mitt sätt (vilket jag blev peppad till av vården) för att läka, få styrka o känna glädje i all sorg, gjorde en annan ännu ledsnare..,..

Men ibland måste man väl bara acceptera att, mår du bättre av att ta ut det över mig, så måste jag nog låta dig göra det....

Hoppas vi alla en dag kommer känna oss stärkta av detta o inte föralltid vara ett öppet sår mellan oss!

Är det någon som ska hoppas o blängas på så är det den jävla människan som utsatte oss för detta från början!