Att orka vara sjuk i dagens samhälle är inte det lättaste!
Speciellt om du har en sjukdom som inte syns på utsidan!
Eller har varit utsatt för ett trauma som tex ett rån, ger förvånade miner och kommentarer om att -Oj, nej men....
men ändå är det få som verkligen förstår vad det innebär, hur kränkt man blir av att bli omkullsprungen av en annan människa, som på bara några minuter förstör hela ens tillvaro!!!
När man sen efter det hela tiden fortsätter trampa i djupt vatten, motgång efter motgång, kanske inga stora saker i sig, men sammanlagt blir det en tung börda även det!
Miss på miss, misstag på misstag, inte få besked om pengar, inte få besked om beslut......att inget få veta!!!
Att inte få några pengar på 3 månader förstår nog dom flesta är kännbart. När detta även hamnar över jul, nyår och födelsedagar, så tar tom bufferten slut!
Det finns absolut många som tvingas leva på detta sätt varje månad, varje år..............och jag måste då säga att jag inte tillhör dom i vanliga fall, men har heller ingen sjö att ösa ur, så man månad efter månad kan leva utan inkomst!
Är evigt tacksam över att jag inte är ensamstående med hemmavarande tonåringar!
Om tre dagar lämnar jag landet (var bokat sen långt innan händelsen och min sjukskrivning, om någon undrar!) ska bli underbart skönt!
När jag kommer hem måste min tillvaro fungera till 100%, jag orkar inte jobba med allt och alla för att kunna orka vara sjuk!
När jag kommer hem kommer jag jobba 100% igen och försöka hitta andningshålen i tillvaron!!!
Andningshålen som gör att jag hittar sinnesro och kraft i vardagen.
När jag kommer hem orkar jag helt enkelt inte vara sjuk längre, det får bära eller brista!!
Har många runt om mig, familj och vänner som kommer hjälpa mig bära fram, och till dom kommer jag föralltid vara evigt tacksam, det är i nöden man finner sina sanna vänner! <3