Dagarna går......
Längesen jag skrev något här igen, dagarna går och försvinner......
Har varit sjukskriven nu sedan den 9 december, på halvtid sedan den 16 januari, och börjar äntligen se ljuset i tunneln! Ljuset som gör att allt börjar kännas lite mer normalt, lite mer glädje och inte sån oförklarlig trötthet!!
Känns underbart att inte ha den fruktansvärda stressklådan hela tiden (förutom när jag pratar om själva händelsen eller något som har med det att göra) en klåda som inte vill ge sig och som gör att jag nästan klöser sönder huden på framförallt mina armar!
Eller att återigen kunna sova om nätterna, kunna somna innan det är dags att gå upp igen, få en ordentlig vila och sen ha ork att ta tag i dagen.
Dessa små banala saker, betyder så mycket och man kan rent av känna lycka när allt ramlar på plats och börjar fungera som det ska igen!
Kunna uppskatta ljuset, kunna uppskatta en kopp kaffe, kunna njuta av att bara vara eller faktiskt av att orka jobba....dessa saker och ännu mer betyder så mycket när allt börjar ramla på plats igen och man ser vad man har och uppskattar det på ett annat sätt än innan!!!
Längtar nu till att få vara frisk, få vara mig själv, men ork och glädje! Hoppas snart på att vara helt i hamn, för detta gungande hav vill jag lägga bakom mig och leva här och nu, mitt i livet, i Mitt liv!
