AnChaLar

Är hemma från jobbet denna vecka, var på samtal hos Previa efter allt som varit o fick rådet att vila o promenera.

Har vetat det länge att jag är på väg tillbaka mot väggen, stupet eller vad man nu vill kalla det, har hängt med ena foten utanför en längre tid.....men inte velat ta i det för att verka svag! 

För det är vad man får höra när något så brutalt händer, det är ju synd att det drabbade Mig som är så känslig.

Ja, jag är kanske känslig, har nära till mina känslor o vågar visa dom! Men jag är oxå den som i dessa lägen är ärlig o även om det inte alltid blir det bästa o rätta försöker jag säga till den det gäller o inte bakom ryggen, för det gör så jävla ont, tro mig, jag vet! 

Har som sagt varit hemma i veckan, tagit ut timmar som jag redan jobbat in, har absolut varit skönt o är så välbehövligt! MEN jag mår nästan sämre nu när jag försöker landa o försöker vila! 

Hjärnan är i full snurr och ångesten gör sig påmind! 

Igår hade jag en mysig eftermiddag, träffade en god vän som jag träffar allt för sällan ❤️

Men innan jag kom ner, innan masken satt på, fick jag lov att djup andas o tala lugnt till mig själv, kändes så jobbigt att åka ner på stan o träffa massa folk. 

Nu är det inte bara traumat som ställt till det, finns självklart mer i det hela! 

Jobbat många timmar länge länge, får ansvar som jag absolut vill ha, men det ger mig ändå inte tillräckligt, saknar det gamla så mycket, men i förändringarnas tid är det ju inte möjligt. 

Att driva ett "hotell" här i mitt hem gör oxå sitt, har mycket god hjälp av min underbara man, men de övriga som bor här gör då inte mer än dom absolut måste, vilket resulterar i ingenting! Så trött på att ingen gör något, så trött på att behöva be o få suckar o stön tillbaka!!! 

Varför syns det inte att oxå jag behöver hjälp, jag ställer ju upp på er!! 

Vågar man nu trycka på publiceraknappen? Detta är ärligt o mycket av mina känslor......

Sist jag gjorde det, skrev vad jag kände tyckte mådde, blev jag tillsagd att ta bort det! Det var som att få kniven i bröstet o den vreds om! Det gjorde så ont, kände mig så arg, ledsen, besviken! Hade verkligen inte gjort något fel, men gjorde självklart som jag blev tillsagd o känslorna sitter istället kvar i kroppen, arg, ledsen, trött, till intet gjord, förnedrad, hånad....som att mina känslor är överdrivet känsliga!! 

Att inte bli förstådd, att inte orka o vara på toppen.....

Min ork är slut o jag mår sämre än jag trodde i början av detta.....hur ska jag ta mig ur?????????

Så glad ändå för mina prinsar, min bonustjej o goda vänner, utan er vet jag inte hur det skulle gå!