Släppte taget o la mig ner...

Det gick inte som jag hade tänkt mig, trodde nog att en veckas uttag av timmar o ledigt skulle gör allt, men icke sa nicke!!
Helgen tillbringades på våra underbara vänner i huvudstaden, konsert med Elton John på fredagskvällen, lite shopping mys o bara vara på lördagen, en underbar helg, precis som vi brukar ha! Visst jag var trött o lite mer låg än jag brukar, men jag kunde ändå njuta av dagarna!! 
Ingen speciell ångest som jag hade då dagarna innan, var väl i någon butik som det kändes lite jobbigt med mycket folk, men vem tycker inte det ibland i juletid! ;) allt gick o kändes så bra, tillsammans med dom som jag känner mig trygg med!! ❤️

Sen kom vi hem o jag fullkomligt brakade igenom direkt.....fräste åt mina fina ungdomar som gjort så fint här hemma, så orättvis o otacksam!!! 
Det är nog det värsta när jag kommer till dessa lägen, kan inte mot mina nära hålla inne med humöret, blir så orättvist arg på fel saker på fel personer o det blir mina närmsta som jag älskar mest av allt som råkar ut för detta, det är väl här jag kopplar av o allt brakar igenom...
Är ingen ursäkt för detta, men den enda förklaringen jag kan komma på! 
Förlåt till er alla, är så ledsen! ❤️❤️❤️

Söndagen rann det tårar hela dagen, allt bara välde över o det gick inte att stoppa! Var på konsert när älste sonen spelade o det visade sig vara en gudstjänst i Pingstkyrkan. När jag sitter där o börjar gråta under predikan....då är jag väldigt känslig o styr inte längre över något!! 💧

Nu ger jag mig, sjukskrivit mig veckan ut, bara vara o vila! 
Att det är julvecka o inte den bästa att vara sjuk på, försöker jag bortse ifrån, jag måste göra detta för att komma tillbaka! 
En vecka i taget, ett steg i taget.....
Jag släpper taget o lägger mig ner....en vecka till iallafall!  

Kommentarer:

1 Bitte:

skriven

Kram ❤️

Svar: ❤️
Anna

2 Nita:

skriven

Ge dig själv tid, förklara för dina kära hur du mår, men att du inte kan ge några enkla förklaringar och att ibland blir det bara för mycket.
Kom ihåg att du inte är ensam och man får vara ledsen ibland och släppa på trycket. Stor varm kram, du vet att jag finns.

Svar: Tack Nita!
Anna

Kommentera här: